Kommer ni ihåg lärandeplanen? De ville få ur mig en komplettering. Synliggöra det jag sysslar med. Visa att jag har lagt upp mitt arbete på rätt sätt och är produktiv. Så jag inte maskar och latar mig. Det gäller ju att göra mig synlig. När vi inte är inom miljövetarprogrammets lokaler så blir det ju så mycket svårare för programmets ögon att se oss. Därför lärandeplan... Men som man frågar får man svar. Denna rapport kan inte vara kul läsning för en nybliven kurshandledare ;)

Den Dolda Lärandeplanen¹

Praktiken som genomförts är ytterligare ett sätt att forma mig i egenskap av arbetskraft². Den ägde rum rent fysiskt på temavatten, temahuset, Linköpings Universitet. Själva forskningsprojektet jag praktiserade i ligger under Turban Water, KTH, Stockholm som är finansierat genom MISTRA
³. Det sker på uppdrag av slamprojektet REN.

Det är meningen att jag bättre skall anpassas till den kapitalistiska produktionsprocessen genom att direkt exponeras för dess arbetsprocess⁴. Det räcker nämligen inte med att enbart hålla sig inom universitets ramar. Det allra bästa sättet att faktiskt forma vår arbetskraft är att slänga in den i produktionen eftersom denna per automatik kommer forma oss. Lyckas den inte med det spottar den nämligen ut oss. Bara produktivt användbart arbete accepteras av kapitalet och det är min roll här på miljövetarprogrammet att bli just detta.

Lärandebehovet och kunskapsmål

Vi har under utbildningens gång införskaffat oss en massa kunskap om miljöarbete inom kapitalet och format oss själva till självgående kunskapsinhämtare. Universitetet kan dock inte förbereda oss fullt ut för arbetet. Det har byggt upp förutsättningarna för att vår arbetskraft potentiellt skall kunna bli användbar för kapitalet. Arbetskraften blir inte användbar förens den sätts in i produktionen och faktiskt producerar bruksvärden (med bytesvärde; varor) för kapitalet.

När vi kommer till praktiken räcker det inte med våra tidigare erfarenheter. Vi måste anpassa och forma om dem till själva arbetsprocessen på den aktuella praktikplatsen. Lyckas vi forma vår, redan under programmet formade, arbetskraft ytterligare så att den passar kapitalet blir den användbar. Miljövetarprogrammet kan ses som en för-prägling till arbetslivets prägling.

Det primära underliggande målet för mig under praktiken, vilket skulle kunna kallas lärandebehov eller kunskapsmål, måste därmed vara att forma om min arbetskraft till att passa in i den specifika arbetsprocess som finns på praktiken.
Tittar vi närmare på vad miljövetarprogrammet har specificerat som övergripande mål med denna kurs så kan vi läsa att vi som miljövetare skall

”[…] få en djupare förståelse för hur företag och andra organisationer är organiserade och vad de gör utifrån ett miljöperspektiv.”

För att bli väl fungerande miljövetare skall jag alltså dessutom ha en förståelse av min arbetsplats ur ett större perspektiv. Vad för funktion skall detta fylla? Iom att vi som miljövetare skall vara självgående och flexibla så måste vi integrera verksamhetens mål med våra egna mål. Verksamhetens behov skall vara våra behov. Vi måste förstå verksamhetens formulerade mål vilket tydligt framgår av de specificerade kursmålen;

”ha formulerat lärandebehov i relation till organisationens behov samt inhämtat denna kunskap”.

Min praktik äger rum på en av kapitalets centra för kunskapsproduktion, universitetet och dess institutioner. En plats där kapitalet kan systematisera och producera sin egen självuppfattning, dvs. dess reflexivvitet. Det är alltså kapitalistisk kunskap jag måste producera för att bli användbar. För att kunna forma min arbetskraft och förstå hur den används i produktionsprocessen så måste jag bilda mig en uppfattning om hur universitets produktionsprocess och därmed dess arbetsprocess (arbetsdelning, handgrepp osv) är strukturerad.
De två primära lärandeboven blir alltså;

1. Forma om min arbetskraft till att passa in i den specifika arbetsprocess som finns på praktiken.
2. Förstå universitets produktionsprocess.⁵

kunskaps inhämtningen⁶

På min praktik skall det specifikt produceras kunskaps rörande ett slamhanterings- och certifieringsprojekt som döpts till det spexiga namnet REN⁷. Detta projekt skall utvärderas ur en mängd olika aspekter; analysmetoder, organisationsstrukturer, målbilder och måluppfyllelse osv. Den forskare jag arbetar med har fått uppgiften att producera kunskap om de olika inblandade aktörernas inställning till projektet. Det handlar om allt ifrån tjänstemän och politiker till bönder och blåställ. Främst på ett subjektivt plan, dvs. deras artikulerade uppfattningar och position. T.ex. om de har känt att arbetet flutit på som förväntat, hur projektet uppfattas i organisationen, tycker de något kan förbättras osv. Parallellt med detta arbete så insamlar andra forskare kunskap om projektets mer tekniska och naturvetenskapliga implikationer.

Arbetet är strukturerat i två utvärderingsfaser. Den första skedde 2003 och den andra är tänkt att vara slutförd 2005. På detta sätt kan även förändringar i arbete och attityder kartläggas över tid. Det hela skall sammanställas i rapportform där de båda aspekterna av utvärderingen förs samman till en helhet. Detta dokument lämnas sedan över till REN´s administratörer och deltagare.

För att kunna insamla kunskap om aktörernas attityder och positioner så kommer primärt en mängd intervjuformer att användas. Jag måste alltså införskaffa ytterligare kunskap om intervju som metod fungerar. Att veta hur intervjuer skall genomföras är inte till mycket hjälp om man inte vet vad syftet med dessa är. Vilken kunskap som skall produceras. För att få en uppfattning om detta så måste jag studera projektets uppbyggnad både vad det gäller vilken den formulerade tanken med det är och hur det faktiskt tillämpats hittills. Detta räcker dock inte heller. Jag måste även skapa mig en uppfattning om hur forskarna som genomför utvärderingen valt att arbeta. Den första utvärderingen måste alltså läsas in och förstås. Låt oss summera de områden jag behöver skapa mig en förståelse av:

• Intervju som metod
• REN som projekt. Både vad målet är och vad som faktiskt uppnåtts
• Forskarnas arbete både vad det gäller arbetsmetoder och resultat⁸.

Intervju som metod har jag en grundläggande förståelse i. Jag frågar min handledare om vilken metod hon använder och om hon har använt sig av någon specifik litteratur inför forskningsarbetet påbörjats. Det visade sig att hon läst en metodbok vid namn demokrati och brukarutvärderingar. Denna skall jag läsa.

Kunskap om REN som projekt läser jag om på www.REN.se, i REN´s arbetsbeskrivningar och i en mängd rapporter från de olika VA-verken som ingår i projektet.

Forskarnas arbete skapar jag mig en förståelse av främst genom att prata med dem och fråga om hur de arbetar. Läser även deras färdiga rapporter och rå data, intervjumaterial mao.


V43 - 44: Träffar min handledare och planerar min praktik. Vi kommer fram till att jag behöver en förståelse av projektet som helhet och får i uppgift att läsa in mig under denna och nästkommande vecka.

V45: Jag läser in mig på utvärderingar av projektet och det intervjumaterial som detta bygger på.

V46: Genomför intervjuer med administrativ personal för att skapa mig en förståelse av arbetsplatsens inre organisationsstruktur och därmed närma mig det andra kunskapsmålet. Genomför mina första intervjuer med några bönder som är delaktiga i REN.

V47: Reser till Bajsalaverken för att närvara när min handledare utför fokusgruppintrervjuer. Intervjuar Ytterligare personal på temavatten.

V48: Intervjua administratör på högre nivå i Linköpings Universitet. Utföra intervju med någon ifrån REN´s ledningsgrupp. Åka till Göteborg för intervju med folk på Rövbackaverket och politiker ifrån kommunen.



1. Detta arbete är skrivet av en person med stora ryggsmärtor. När det här skitsystemet är krossat kommer ingen behöva slita framför sin burk när denne har alvarliga ryggproblem bara för att miljövetarprogrammet vill det.
2. Arbetskraft definieras i detta fall som den samlade förmågan hos mina nerver, muskler, hjärna mm till att forma omgivningen till nyttigheter. I vårat fall kapitalistiska sådana. Processen att forma denna är miljövetarprogrammets produktionsprocess. En process där vår arbetskraft formas efter ett specifikt behov hos kapitalet: miljövetare.
3. En fond som skapades när de gamla löntagarfonderna som upprättades av sossarna på 70-talet slaktades vid det blå borgerliga blockets valvinst år 90. De var tänkta som ett medel att föra över kontrollen av kapitalet till fackföreningarna och den socialdemokratiska staten. För lite mer kött på benen så rekommenderas Arbetarmakt nr.1 1978 (rådskommunister).
4. Arbetsprocessen är produktionen av bruksvärde. "För att de produkter, som hans arbete frambringar, skall bli varor, är första villkoret, att de är bruksvärden, ting som kan tillfredsställa behov av ett eller annat slag."
Karl Marx, Kapitalet I, Arkiv-Zenit 1997, s. 153
5. Vilket även detta är att forma oss som arbetskraft fast i detta fall direkt efter miljövetarprogrammets krav.
6. Hur jag skall strukturera arbetet med att forma mig själv som arbetskraft för dels praktiken och dels för miljövetarprogrammet.
7. Ett projekt som initierats främst av konsultföretaget fekasys i efterdyningarna av slamuppgörelsens havererande 1994. Projektet är för tillfället ett tidsbegränsat projekt och löper fram till 2007.
8. Under detta hamnar även arbetsrätt och genus

Första dagen

Var på praktiken precis. Har just ätit ett undermåligt mål mat i campusets matsalar. Fan detta är en enda stor fabrik. Blir extra tydligt här nere i Linköping. En kunskaps och kompetensfabrik. Förvaltningen och de olika kapitalen producerar sitt medvetande och strategier här. Nya produkter, tjänster, management verktyg, samhällsplaneringsmetoder och utvärderingar av existerande system för att kunna skapa ständiga förbättringar. Produktionen organiseras självklart kapitalistiskt. Det blir så tydligt här på campus valla. Det är ganska nybyggt, vi snackar sent 60-tal. Det ligger ute på en leråker precis utanför Linköping. Ett gäng betong och tegelklumpar ordnade i fina raka rader ut med en huvudgata där studenterna cyklar fram. Tråkigt och massivt.

I T-huset där tema vatten är inrättat har min forskare sin arbetsplats. Vi har varit här på någon tidigare kurs och lyssnat på en soft snubbes föreläsningar om socialdemokratin och miljöfrågan. Ska möta upp min handledare i den lilla cafeterian som heter nåt i stil med ”oasen”. Och vist står en liten man i 30 årsåldern där och tar min hand när jag glider in. Liten, finurlig och med stora bullbaks-kinder. Man vill spontant krama an. Han visar mig vidare in i den gamla institutionsbygganden som verkar vara byggd någon gång under 70-talet. Lågt i tak och trånga skrymmande korridorer verkar ha varit honnörsord på den tiden. Upp för några trappor, höger och ner för en lång korridor kantad av dörrar. Till vänster ligger hans lilla kontor. Trångt, fyllt med böcker, papper och en stor jäkla palm. Här inne får det knappt plats två pers på brädden ens.

Min handledare är lite trött. Han hade gått upp tidigt och dumpat barnen på dagis för att sen hetsa hit på cykeln i snålblåsten. Familjefadern har så klart cykelhjälm på sig och den vilar nu på en trave bananlådor. Dessa är fyllda med Friedrichs, (just det… han heter ju så… så oförskämt av mig), gamla forskningsmaterial från sin tid som doktorand. Man går tydligen en 4 årig forskarutbildning av vilken 100 poäng går till den egna avhandlingen. Alltså en massa tid att fördjupa sig på. För det gäller att passa på. Friedrich ser lite vemodig ut när han förklarar att man inte hinner med att fördjupa sig på samma sätt sedan. Handlar mest om att få projekt och medel ifrån arbetsköpare. Dvs från stat eller företag som vill veta något.

Han är någon form av teknisk samhälls ingenjör… Typ teknik i samhällets VA-system. Bajs hantering mao. Lite ”fekaliemannen” (en herre som kommer till miljövetarprogrammet och föreläser om bajs och kiss varje år. Han vattnar sina egna växter med sitt kiss) vibbar där.

Har fått ut hans avhandling som jag ska dra igenom i helgen. Måste ju sätta mig in i hans arbete och hans roll.

Jag skall alltså hjälpa honom med en del av en utvärdering av ett kommunalt projekt, låt oss kalla det REN. Ett projekt initierat av en konsultfirma och som involverar en mängd kommuner och deras slamhantering. Meningen är att de involverade kommunerna skall skapa sig en gemensam standard för slam hantering. Detta för att livsmedels kapitalet skall acceptera att slammet används i jordbruket de köper sina råvaror ifrån.

Hittills har de vägrat pga av slammets undermåliga renhet. Genom detta projekt som arbetar med certifiering¹ så skall förtroendet återupprättas. Att konsultfirman (som är ett familjeföretag) initierat det hela beror på pappa staten lagt nada med tid och arbete på detta område.

Tanken verkar vara att få förvaltningen att ta till sig det här systemet fullt ut. Detta för att öka på förtroendet och trovärdigheten För tillfället så är SP (statens provtagningsenhet) inkopplade i arbetet för att ge kred. För tillfället så administreras och samordnas hela kalaset av konsultfirman. Denna har tillsatt en styrgrupp bestående av näringsliv och förvaltare. Dessa har tillsammans utformat projektet.

Frågan är alltså hur det fungerat hittills. Hur tjänstemän, politiker, enskilda och företag uppfattat arbetet och systemen. Hur det fungerat i organisationen osv. En inledande studie är redan gjord av Friedrich och de andra i forskarna och vi skall i princip göra samma sak igen. Få till ett före och efter perspektiv.

Friedrich är anställd på 25% av konsultfirman för att göra en del av utvärderingen. Några andra forskare som har koll på provtagningsteknik och sånt håller i de andra delarna.

Verkar vara lökiga anställningsvillkor. Folk är anställda på deltid eller i projekt anställningar. Endast professorer som är fast anställda här på univeristetet.

Skall läsa in mig på det hela tills på onsdag. Kl 07.00 blir det att stiga upp så jag hinner med bussen vid 08.20...



1. Certifiering innebär helt enkelt att olika verksamheter testas mot en viss mall. Uppfyller verksamheten de i vårat fall fastställda målen av tungmetaller i slammet och att de har rutiner för att minska det så får de en certifiering. Dvs papper på att "de hära lirarna är schyst" och låter någon utifrån granska arbete och produkter så de håller en viss standard som är önskvärd... Schysst slam.

Lärandeplanen

Programmet vill veta vad jag sysslar med. Under denna kurs så är vi minimalt med tid i skolans lokaler. Nästan all tid är ju förlagd till praktikplatserna. Eftersom miljövetarprogrammet är en pedagogisk verksamhet så vill det inte släppa oss helt. Kontroll och övervakning är a och o när en miljövetare skall formas. Vi har som första uppgift att skriva ihop en lärandeplan. I denna skall vi redogöra för hur vi lagt upp vårat arbete med att lära oss av tiden på praktiken. Detta skall redovisas på ett seminarium ganska omgående. Problemet är ju bara att jag inte hunnit vara på min praktik för första gången än har bara pratat med min handledare över telefon. Så jag skriver ihop det lilla jag har. Blir en halv sida. Skickar in det till kursansvarig. Inga problems tänker jag.

Någon dag senare så är det dags för seminariet. Vi klampar in och alla redovisar plikttroget vad de skrivit i sina lärandeplaner. Det går bra. Jag säger det jag kan säga efter omständigheterna och diskuterar lite med de andra. En dag senare dimper ett snorkigt litet mail ner i inboxen från kurshandledaren som berättar att min lärandeplan är undermålig och jag måste göra en ordentlig komplettering. Va fan tänker jag. Jag sa ju varför den såg ut som den gjorde. Jag har ju inte hunnit vara där än!

Jag har jäkligt ont i ryggen eftersom jag fått en muskelinflammation runt skulderbladen. Delvis beroende på allt stillasittande som skolan påför mig. Jag vill alltså inte sita å krysta ihop någon onödig komplettering bara för att idioten har fått förs sig följa instruktionsboken till punkt och pricka. Men jag måste… Skriver ihop skiten efter jag klarat av första dagen på praktiken.

Praktisk miljövetenskap

Det var kursintroduktion för miljövetenskap i praktiken idag… Tydligen. Missade jag både introduktionen och första basgruppsträffen som var precis efteråt. Det var ju skit. Fast jag fick ju förstås sova ut och det är antagligen ingen större skada skedd. Allt som sägs på kurs introduktionen står ju i kurshandboken och första basgruppen går alltid åt till att fuska ihop ett sånt dära lamt ”kontrakt”. I det ska vi föra ner allmänna riktlinjer hur vi vill bete oss mot varandra i gruppen. Vilka bestraffningar, eller ”kompletteringar” som det kallas här, som skall delas ut vid frånvaro eller undermålig arbetsprestation. Hur kompletteringarna skall vara utformade och vilken funktion de skall fylla. Mötenas struktur skall åsså skissas upp; tidscheman, arbetsmoment, kontaktuppgifter, ansvarsområden osv. För det mesta så tar gruppen ett gammalt kontrakt från tidigare kurs och ändrar om lite små grejor så att det passar. För allt skall ju göras på samma sätt i de stora dragen. Det är ingen fri lekstuga utan vi vet ju vad som krävs av oss och vad vi kräver av oss själva. Det är så vi fungerar efter tre år på programmet. Vi har läraren i våra huven.

Nu när jag tänker efter så är det faktiskt jävligt viktigt att närvara när det dära kontraktet skrivs. Inte för att få till bra skrivningar som öppnar upp för en softare tillvaro utan mer pga att det är ett viktigt tillfälle i gruppens sammansättning. Skrivelserna i kontraktet visar mest på den interna sammansättningen och maktförhållandena i gruppen (fast dokumentet kan även hänvisas till och användas som ett ”juridiskt dokument” i konflikter. Speciellt om lärare dras in.). Är det många duktiga slavar¹ eller patrioter² i gruppen finns risken att regleringen blir hårdare än nödvändigt och att en dålig kultur skapas. Dvs hårt slit, poliskultur, ökad individualisering, ångest å annan skit. Går jag in med en agenda och kör skoningslöst på den kan jag och de andra som är på min linje styra, ställa och trycka tillbaks eller inlemma de skabbiga tendenserna…

Hoppas jag hamnat i en soft grupp med schyssta förhållanden och som meckar ett snällt kontrakt. Har jag tur slipper jag göra någon onödig komplettering. Alla vet ju att vi ändå inte gör så mycket på första mötet.

Som kurstiteln antyder så skall vi ut i arbetslivet och känna på hur det går till på riktigt. Detta skall kompletteras med några litteraturseminarier där vi läser om för arbetslivet relevanta teman. Jag har precis lyckats rodda tag på en praktik. Skulle ju ha sökt en massa i sommras så att jag slapp stressa nu, men så vart det ju inte. Hade iaf tur och fick tag i en praktik plats som en kamrat i klassen dissat för att den verkade tråkig. Jag vart inte lika kräsen. Vill bara få det avklarat och tror inte jag kommer få ut så mycket av det heller. Viktiga är ju att jag kan lägga minimala tiden för att få godkänt. Å så slipper jag ju den förnedrande processen att kuska runt o böna o be om att få titta på när någon annan arbetar eller tom erbjuda lite gratisarbete åt dem. Men allting ska ju inte gå lätt. När jag ringer min praktik för att stämma av när jag ska dyka upp osv så visar det sig att någon på stället lovat bort min plats till en annan miljövetare utan att säga till…. Inte så stabilt iom att kursen redan börjat å jag ska göra alla timmar innan jul³. Som tur är så känner de sig lite skamsna och ger mig numret till en annan person som är i behöv av en praktikant. Jag ringer upp och saken är biff. Han behöver hjälp i sin forskning som sker nere på Linköpings universitet. Nära och bra tänker jag.

En trevlig herre som sysslar med lite halvobskyr forskning. Min uppgift blir att främst iaktta och läsa in mig på forskningen men också att assistera vid intervjuer. Det som han sysslar med för tillfället är en utvärdering av ett projekt där en privat konsultfirma fört samman en mängd kommunala verksamheter över hela landet i ett samarbete om certifiering.

Har att se fram imot 150 obligatoriska timmar på praktikplatsen, skrivandet av en lärandeplan och slutligen en utvärdering.


1. Slaven är någon som helt blint försöker följa programmets kod. Inga försök att se på sin egen situation utifrån nyktrare persektiv tas. Försöker påföra sig så mycket arbete som möjligt.
2. Patrioten är en en grad värre en slaven. Hon ser programmet som en oskiljaktig del ifrån sig själv och sin identitet och varje ifrågasättande, obstruktion eller flykt ifrån det tar hon som en personlig förolämpning. Hon kommer aktivt kämpa för att få oss att arbeta röven av oss och tar programmets sida i alla lägen.
3. Kursen började drygt 2 månader innan jul

Kursbikt admin I

Jaha då var det slut för denna gång. En kurs är avklarad och nu skall bara den obligatoriska utvärdeingen genomföras. Ja, programmet måste ju undersöka hur dess upplägg funkat. Det är ju ett av programmets små pikanta kännetecken¹; de konstanta utvärderingarna som försöker infånga vetande om oss och hur vi förhåller oss till utbildningen. Skall programmet kunna forma oss så effetkivt som möjligt krävs att det vet vad och hur det formar. Och det är vi som ska tala om för dem det de behöver veta.

Programmet upprättar en mängd undrsökningspunkter för att kunna få kunskap om kunskapandets alla olika moment och flöden. Det blir extra viktigt iom att det är vi själva som som skapar oss själva som arbetskraft. Det är vi som är varan. De måste komma åt oss direkt. En metod är ju att sätta oss i arbete och låta oss producera och sedan bedömma resultatet men det räcker som sagt inte. De måste veta hur vi reagerar och förhåller sig till disciplinen så att de vet hur de skall forma den. maximering av produktionsresultat helt enkelt. Jakten på effektiviteten och ändamålsenligheten, en kapitalistiskt sådan förstås. Maximalt mängd produktiv miljövetararbetskraft av högsta kvalitet till minsta kostnad. Vilka om inte de som utför själva arbetet med att forma varan och dessutom är den på en och samma gång borde veta vad som borde göras?

Denna adminstrations kurs är en ganska avslappnad skara människor som vet vad som är bra för dem. Som alla vet så gäller det bara att få kursutvärderingen avklarad så att man kan gå hem. Vi slänger ur oss lite klag på att vissa arbetsmoment varit kassa. Vår kurshandledare tycker vi är den trevligaste adminstrations ettan hon haft. Det har hon nog rätt i. Vi har låtit henne sköta sitt och hon vårt.

Låt oss summera vad denna kurs har haft för syfte nu när den är avklarad. Jag skulle vilja säga att den har format oss som arbetskraft med möjlighet att sättas in i den lokala administrationen och dess närområde. Tjänstemän och konsulter helt enkelt. Vi har fått lära oss att fungera i svenska system för hantering av miljön med juridisk, intitutionella, ekonomiska och politiska medel.

Föreläsningarna har väl legat på en akademisk dumborgerlig nivå så där. Inge specielt mest dumt och inte användbart för mig i någon större usträckning. Men va fan det är ju univeristetet.


1. Kolla in min tidigare post om mittkursutvärdering.

Skriftlig analys

Som avslutande examination på denna kurs så har vi fått i uppgift att skriva ihop ”en enskild skriftlig analys av ett centralt förvaltningspolitiskt problem i Sverige”. Det hela får läggas upp lite som man vill. Det står nämligen att man ska rikta in sig på miljöadministration, miljöpolitik eller miljörätt. Ja, det kan ju betyda vad fan som helst. Skriver man bara lite borgerligt strunt om att nån gammal gubbe skrivit på ett liknande sätt tidigare så är det lugnt.

Inte så svårt då. Nu är bara frågan om man skall göra det lätt för sig och skriva en infantil innehållsanalys grundad på nån pissliberal teoriram om hållbarhet eller om man faktiskt ska försöka lära sig något användbart men då lägga ned mer tid på att plugga.

Varken eller vart svaret. Frågan visade sig vara fel ställd till att börja med. Jag valde helt enkelt att lära mig något med minsta möjliga insats av tid. Vad innebar detta? Att jag använder mig av något jag redan kan och därmed inte behöver läsa in. Jag försöker använda mig av denna uppgift för att repetera gammal kunskap och tillämpa den i ett sammanhang.

Meningen med miljövetarprogrammet är ju som bekant att skapa kunskap och kompetens för kapitalets behov.¹ När jag nu använder mig av arbetsprocessen för att tillfredställa mina egna behov och begär så drar jag undan lite av min kreativa aktivitet ifrån programmet och därmed kapitalet.

Student_n02 1 – kapitalet 0

Tze analys
Jag har grabbat tag i regeringens skrivelse; ”En svensk strategi för hållbar utveckling” som utger sig för att vara en genomgång av hur förvaltningens arbete skall struktureras och vad dess mål är. Skulle vara kul att se hur kapitalets förvaltning beskriver sitt eget arbete i text. Det kan ge ledtrådar till hur kapitalet fungerar och rör sig just nu. För att få ut nå användbar kunskap ifrån dokumentet så meckar jag ihop en hemmagjord kritisk ideologi analys. Det viktiga med denna metod är att jag inte bara urskiljer och blottlägger innehållet i texten som det direkt visar sig utan även sätter detta i ett sammanhang. I mitt fall; ställa ”En svensk strategi för hållbar utveckling” mot hur samhället ser ut idag. Dvs hur klassamhället ser ut.

Skall inte gå närmare in på hur arbetet gick till men jag kan ju säga att resultatet vart ganska intressant. Det gick tydligt att utläsa att förvaltningen i detta dokument faktiskt beskrev hur den var tvunget att hantera kapitalets olika kategorier för att säkra dess långvariga överlevnad. T.ex. så identifieras produktionsmedlen som arbetsmedel,² arbetskraft³ och naturresurser⁴ och att dessa måste brukas med försiktighet så att de inte förslits. Tillåts en ohämmad förmering av kapital (tillväxt) så kommer själva förmeringens grund förstöras. Kapitalet riskerar att sätta krokben för sig självt mao.

Sen att detta dokument inte är en exakt återgivning av hur de svenska (mfl) kapitalintressena hanterar och uppfattar sin miljö är ju en självklarhet. Men att det är formulerat ifrån förvaltningshåll tyder ju på att det i viss mån pekar på vilken utveckling det barkar åt. Staten och poltiken är ju vilket vi alla vet, arenan där de olika kapitalintressena möts och strider om hur saker och ting skall göras. Hur kapitalet kollektivt skall agera (organisera samhället) för att bäst garantera sin fortsatta existens.

Detta vår ju mycket mer givande än att läsa någon jävla mupp-teori⁵ för att sedan ge förslag på hur kapitalet kan förvaltas på ett bättre sätt. Inte varje dag man kan anlägga en klassanalys inom programmets ramar.

Alienation
Men…. Så infinner sig den tomma känslan. Jag kollar på mitt arbete. Vad fan säger det egentligen? Lite lösrykta generaliseringar ang. något stort och komplext. Det är ju bara en jävla text jag lagt ned en massa tid på att undersöka. Typ som en lag. Visst intressant att titta på som komplement till en ordentlig undersökning av kapitalet, men hur användbart är denna kunskap i min vardag? Hade jag inte kunnat studera tusentals andra saker på helt annorlunda sätt som betytt mer för mig just nu? Något för att förändra min situation här och nu? Varför blev resultatet detta?

Att utformningen blev som den blev berodde ju på att arbetets skrevs för inlämning och godkännande. Att jag skrev ett sånt här arbete just nu beror på att jag som student beordrats till det av programmet. Längden, metoden, textstorlek och längd, referens apparatur, upplägg, språket osv. måste hålla sig inom vissa ramar, ramar som är uppsatta av programmet och i våra huven.⁶ Uppfyller vi dem inte blir vi inte godkända. Inget godkännande inga poäng. Inga poäng inga CSN-dollars och i längden ingen examen.

Student_no2 1 - Kapitalet 2

Så även när jag trodde att jag skulle kunna utnyttja programmet för att studera och producera något för mig så visade det sig att jag fortfarande producerat för programmet. Visst jag lyckades tillskansa mig en del av kakan/tiden, men vilken kaka? Grundreceptet är det samma fast denna gång så lyckades jag dumpa i kakao i kakan så att den blev godare för mig och fick äta en större bit av den.

Trots att jag försökte producera kunskap med ett helt annat innehåll, en icke-kapitalistisk kunskap, så blev resultatet inte så annorlunda. Försöker vi utnyttja kapitalet för att producera för oss själva kommer vi ändå tillslut producera för det. Metoderna och verktygen vi använder är även de formade för att producerar användbara ting för kapitalet. Kapitalet är inte bara pengarnas (värdets) befallningar över våra liv utan även alla de ting som det skapat och använder för att återskapa sig med. Vägar, hus, intervju metoder, organisationssystem, en bilfabrik, universitet, olika matvanor osv. är alla kapitalistiska och måste överskidas/muteras för att kunna användas av oss i en äkta mänsklig gemenskap.

Kunskap för oss produceras inte på universiteten. Det måste vi göra på egenhand bortom ramarna!


1. Att förmera värde (som tar sig uttryck i stålars) mao.
2. De är användbara ting som har en stödjande roll och förbrukas i produktionen av andra varor . Dessa är i sig varor skapade av tidigare arbete, nu kristalliserat i en väg, svarv eller kanske en lastbil. Vid förbrukning så överför de sitt värde på varan vars produktion de är iblandad i. Minskat slitaget på dessa leder till att mindre behöver investeras i underhåll och uppförande. Snabba vinster på produktionsmedlens bekostnad kan leda till mindre/minskade vinster på lång sikt. (även kallat konstant kapital av borgare)
3. I ett kapitalistiskt samhälle så är arbetskraften förmågan hos arbetaren att utföra nyttigt arbete för kapitalet. Alla andra former och definitioner av arbete sopas åt sidan. Det är bara arbete som producerar (kapitalistiska) nyttigheter som kan användas till kapitalets förmering som accepteras. Arbetet, den mänskliga aktiviteten, måste formas och kontrolleras. Det som särskiljer arbete från andra produktionsfaktorer är att det endast är ur detta nytt värde kan skapas och blir därmed kapitalets fundament.
4. Av människan obehandlade ting är själva grunden får vår aktivitet. Råvarorna produceras i biologiska och geologiska processer som vi inte kan forma om eller ersätta i någon större utsträckning. Kapitalet är alltså beroende av dessas ”naturligt” strukturerade produktion av de för produktionsprocessen nödvändiga råvarorna.
5. ETanker om samhället som en plats där mänskliga rättigheter och demokrati råder. Där alla ses som lika och del av en trevlig gemenskap. Tankar som inte kan hantera att vi lever i ett klassamhälle där våra livs styrs av en socialrelation strukturerad runt stålars (som är framträdelse formen för värdet). Att vi måste sälja oss som arbete. Att vi måste bli varor. Att våra liv förvandlas till medel för att pengar skall kunna växa.
6. Vi har efter fler år i det akademiska produktionskomplexet en klar uppfattning av vad som krävs. Vi har en kapitalistisk subjektivitet.

Ska vi leka konsult?

Mot slutet av Admin I så har vi fått ännu ett projektarbete. Den här gången slipper vi dock rota runt i miljöbalken efter en massa paragrafer. Skönt det.

För att förbereda oss för en möjlig roll som miljövetare så har programmet satt ihop ett litet scenario. I korthet går det ut på att vi får rollen som konsulter på ett konsultföretag med uppdrag att för länsstyrelsen ta fram en ”plan för genomförande av åtgärder som behöver vidtas för den regionala och lokala nivån” inom något av de prioriterade områdena. Dessa områden följer några av de 16 miljömål som finns uppsatta av regeringen¹.

O boy! Vi ska alltså fejka ihop ett konsultföretag och sedan försöka bete oss som konsulter gör mest. Dvs berätta för länsstyrelsen att de suger och borde göra sitt jobb på ett annat sätt för sedan ta hutlöst med betalt för denna tjänst. I våra fall så har de dock skrivit in i instruktionen att det handlar om konkurrens mellan flera konsultföretag om att bli anlitade i framtiden. Gratisarbete och rövslickning mao.

För ändamålet så delas basgruppen i två delar (dvs i två labbgrupper). Jag har en massa tur och hamnar med två softa personer. Vi har mycket annat skit² att göra samtidigt med projektet så vi försöker minimera nedlagd tid på den här arbetsuppgiften. Ungefär så sa vi faktiskt. Vi spelade med öppna kort mot varandra. Vi bildade en liten gemenskap bortom basgruppens formella konstlade gemenskap av individer. Vi såg våra gemensamma intressen och ställde oss mot programmet.

Vart en trevlig tid med mycket skratt och slack.

Tillråga på allt så arbetade vi jäkligt effektivt. Vi la alltså ned ett minimum med tid för att producera maximalt. Vi kom på att man faktiskt kan ha nytta av blackboard då och då. Vi skapade ett delat dokument där alla kunde skriva in information de hittat och kunde på så sätt slippa dyka upp i skolan lika ofta. Vi arbetade hemifrån. Vist, inget direkt angrepp på programmets arbetsprocess men det räddade iaf undan lite tid för oss att lägga på intressantare grejor i våra liv.

Själva presentationsdagen vart lite lagom krystad. En jäkel hade fått för sig att detta minsann var både kul och ett tillfälle att få utöva sin enorma skådespelartalang. Efter första anförandet så börjar personen bräka på med frågor som om denne vore nån jäkla tjänsteman. Gruppen framme vid tavlan skruvar besvärat på sig och vill bara gå av. Det himlas med ögonen bland oss andra. Skådespelartalangen gör något som inte är tillåtet i de här situationerna. Det går ju fan inte ut på att sätta dit sina klaskamrater med svåra frågor. Det är en oskriven regel. För det första så slösas en massa av våra liv bort på helt ointressanta frågor som vi inte vet svaret på och för det andra så framstår de utsatta som sämre inför våra lärare.

Examinationens höjdpunkt nås när en grupp som spexat till det lite med att döpa sitt fiktiva företag till TARM-konsult går på och därmed avdramatiserar hela situationen.


1. http://www.miljomal.nu
2. En "skriftlig analys" som jag kommer skriva lite mer om senare.